Språkvård + översättning = sant?
I ett betänkande från Regeringen 1999 skriver Kulturutskottet följande:
”I budgetpropositionen för år 1999 anför regeringen att Språknämndens rapport påvisar en oroande tendens som skulle kunna leda till att svenska språkets ställning på sikt försvagas. Det finns därför – menar regeringen – anledning att med utgångspunkt från nämndens förslag gå vidare i arbetet med att främja svenska språket.”
Alla levande språk går igenom konstanta förändringar, men drygt 20 år senare är det inte riktigt tal om att svenska språket har blivit svagare, däremot kan man konstatera att våra ordförråd förändrats snabbt på relativt kort tid. Var kommer de här förändringarna ifrån? Och påverkar de vårt sätt att se på översättning och lokalisering?
Många faktorer styr…
Språkrådet (som ingår i Insitutet för Språk och folkminnen, Isof) är det organ som bland annat ger råd och rekommendationer kring svenskans användning i Sverige samt bevakar förändringar i svenska språket. Ett exempel är deras nyordslista som kommer ut en gång per år. Det här är också en form av språkvård.
En trend på nyordslistan de senaste åren är att de innehåller en del anglicismer , det vill säga ord som direktimporterats från engelskan. En möjlig anledning är att vi alla har tillgång till internet bara via ett knapptryck på telefonen eller datorn. Även trender och världshändelser påverkar alla levande språk, till exempel har coronapandemin fött fram en rad nya termer och uttryck i svenskan som hemester, coronahälsning eller samhällsspridning – hur många av de här orden som hamnar på nyordslistan och som överlever efter coronapandemin återstår att se.
…men det är vi som bestämmer!
Det som är gemensamt för många nya ord är att de kommer ”underifrån”, alltså att ”vanliga” människor börjat använda dem, och som sedan blir en del av vår vardag. Till exempel genom att journalister använder dem i sina artiklar eller att vissa sociala grupper använder dem sinsemellan, och att de får vidare spridning därifrån. För även om myndigheter och språkorganisationer kan komma med rekommendationer kring vår språkanvändning, står makten till slut hos folket.
Översättningarna då?
Men hur kan vi som sysslar med översättning och lokalisering förhålla oss till nya ord och uttryck? I boken Svenskan går bananer – en bok om översättningar som syns skriver Alexander Katourgi följande:
”… det finns ingen anledning att undvika uttryck som är etablerade i svenskan, och alltså används av förstaspråkstalare, bara för att de kommit in från ett annat språk – särskilt om det ”ursvenska” alternativet faktiskt låter mindre naturligt.”
Fast ett ord eller uttryck kanske är nytt är det i slutändan är det viktigaste att man känner till sin mottagargrupp, och där det är helt möjligt att nya ord fungerar. Vi på Native gillar kreativa språklösningar som fungerar för alla – vart du dig i världen vänder!